Utsatthet i barndomen, våldsbrott och risk för självmord i tidig vuxen ålder
Barn och unga som växer upp i s.k. ogynnsamma miljöer, löper en ökad risk för självskadebeteende och självmord som vuxna. Individer som erfarit olika typer av utsatthet i barndomen har även en förhöjd risk för ungdomskriminalitet som i sin tur är en riskfaktor för självmord.
Vi genomförde en omfattande registerstudie för att undersöka vilken roll våldsbrott i tonåren spelar för sambandet mellan utsatthet i barndomen och självmord i tidig vuxen ålder. I studien inkluderades alla födda i Sverige mellan 1984 och 1988. Utsatthet i barndomen mättes genom sex indikatorer, baserat på information rörande föräldrarna: dödsfall, indikation på drog- eller alkoholberoende, indikation på psykisk sjukdom, allvarlig kriminalitet, separation, ekonomisk utsatthet, fosterhemsplacering och multipla flyttningar. Våldsbrott definierades som minst en lagföring mellan 15 och 19 års ålder. Självmord mättes från 20 års ålder.Alla enskilda indikatorer medförde en högre risk för självmord. Ju fler indikatorer en person hade, desto högre var hens risk för självmord. Individer som erfarit fyra eller flera indikatorer och som dessutom hade lagförts för våldsbrott hade en markant förhöjd risk for självmord.
Sammantaget tyder våra resultat på att individer som har erfarit utsatthet i barndomen och som hamnar i ungdomskriminalitet har en ökad risk för självmord.
Interventioner för att förebygga och stödja utåtagerande beteende under barndomen samt ökat stöd till individer som hamnar i ungdomskriminalitet skulle kunna ha ses som en väg att förebygga självmord relaterat till utsatthet i barndomen.
Emma Björkenstam
Med. dr.
Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige