Tidig och ihållande minskning av skattad suicidalitet vid SSRI-behandling av vuxna med depression
Det har länge varit kontroversiellt huruvida behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kan öka risken för självmord. Att undersöka denna hypotes på basen av placebokontrollerade studier försvåras dock av att både fullbordade självmord och självmordsförsök är ovanliga företeelser i läkemedelsprövningar. Däremot kan risken att SSRI ökar självmordstankar undersökas genom individbaserade post-hoc-analyser av hur respektive behandling påverkat skattningen av suicidalitet mätt med relevanta items i skattningsskalor.
Vi har i ett stort material, omfattande 8262 vuxna patienter med depression som deltagit i 28 olika studier av sertralin, paroxetin eller citalopram och som bedömts med Hamiltons depressionsskattningsskala, undersökt denna fråga (1). Då tidigare studier indikerat att det kan föreligga skillnader mellan unga vuxna (18-24 år) och personer >24 år vad avser effekter av SSRI på suicidalitet analyserade vi vårt material uppdelat på dessa två åldresgrupper.
Vi kunde hos patienter >24 år efter redan en veckas behandling notera en måttlig men statistiskt signifikant minskning av skattad suicidalitet hos dem som behandlats med SSRI jämfört med dem som erhållit placebo. Denna effekt kvarstod och förstärktes under kommande 5 behandlingsveckor. Därtill var sannolikheten att SSRI-behandlade patienter skulle försämras med avseende på självmordstankar signifikant lägre från vecka 1 och framåt.
Hos unga vuxna noterades däremot inga signifikanta skillnader mellan SSRI och placebo mer än efter första veckans behandling, då SSRI-behandlade patienter skattades lägre. Det skall dock noteras att yngre patienter skattades sig högre vad avser suicidalitet vid inklusion, men å andra sidan uppvisade tydligt större symptomminskning, oavsett behandling, än den äldre gruppen.
Vi kunde slutligen inte finna något stöd för att ökad suicidalitet hos SSRI-behandlade patienter, som föreslagits, skulle uppstå oberoende av depressionsgrad. Såväl hos dessa som hos patienter som erhöll placebo sammanföll således en ökning av skattad suicidalitet i allmänhet med en generell försämring.
Det är viktigt att notera att studien bara inkluderade patienter som var 18 år eller äldre varför inga slutsatser kan dras om barn och yngre tonåringar. Därtill hade man i studierna vanligen exkluderat patienter med hög skattad suicidalitet vid inklusion.
En tidigare liknande analys har visat att också fluoxetin och venlafaxin minskar snarare än ökar Hamilton-skattad suicidalitet (2). Även om det förstås inte går att utesluta att SSRI-farmaka i enstaka fall kan utöva en paradoxal suicidalitetsökande effekt talar dessa två studier sammantaget för att nettoeffekten av SSRI på självmordsbenägenhet hos individer >24 år är påtagligt gynnsam snarare än ogynnsam. Det ofta upprepade påståendet att serotoninåterupptagshämning skulle öka risken för suicid förefaller härmed lika ogrundat som att medlen skulle sakna positiva effekter.
Referat av Jakob Näslund, AT-läkare, medicine doktor
Göteborgs universitet, avdelningen för farmakologi/Sahlgrenska universitetssjukhuset
Referenser:
2) Gibbons, RD., Brown, CH., Hur, K., Davis, K., Mann, JJ. 2012. Suicidal thoughts and behavior with antidepressant treatment: reanalysis of the randomized placebo-controlled studies of fluoxetine and venlafaxine. Archives of General Psychiatry, 69(6):580-7.